Lilla Blå 10 år!

2006-050Idag är det exakt 10 år sedan Lilla Blå lanserades på Dal-Britamässan i Sandviken.

Att resa med barn var fantastiskt och att skapa boken om Lilla Blå var också fantastiskt. Roligt och utmanande. Men min drivkraft var så stor eftersom jag gärna ville inspirera hela världen till att våga följa sina drömmar, precis som vi gjort. Jag hade fint stöd i hela processen och fick hjälp av exakt rätt person, med exakt rätt sak i exakt rätt tid. Precis som det brukar när man är på rätt väg med något. ”Om det går lätt – då är det rätt”.

Jag bjuder på en text som beskriver födelsen av Lilla Blå från idé till lansering. (Text ur boken Min Väg, av Malin Sand, s 43 ff).

Skriva barnbok

”Det var många som förundrades över vårt beslut att sälja hus och resa med barn. De tyckte nog att Henke och jag var lite konstiga som gjorde saker och ting på vårt eget sätt. Vi fick många frågor och jag bestämde mig för att skriva en bok om resan, en reseguide för vuxna. Men livet ville annorlunda och jag kom in på andra tankar.

Historien börjar med en figur som heter Lilla Blå. När jag var gravid med Emmy drömde jag om en liten blå figur som i drömmen hade fastnat i en gunga. Jag hjälpte henne loss och hon var så liten att hon fick plats i mina kupade händer. Hon hade blå klänning, pippilotter och tittade på mig med sina stora, nyfikna ögon. Just då var det bara en dröm och jag visste inte vad hon ville mig men det klarnade en sömnlös natt i mars under ett myggnät i Costa Rica. Ibland har jag kreativa sömnlösa nätter när jag skriver ner tankar och idéer som kommer. Just den här natten var en sådan. Jag kunde inte somna och låg och funderade varför jag inte fick någon inspiration till att börja skrivandet av min bok.

Rätt som det var ploppade den lilla blå figuren upp i mitt sinne och jag fick idén att presentera resan som en barnbok istället. Jag hade en svärmor en gång som varje år åkte till ”Varma landet”. Jag tyckte det lät så mysigt så jag använde mig av det uttrycket i titeln till boken. Figuren fick namnet Lilla Blå och bokens titel blev Lilla Blå på äventyr i Varma landet.

Jag fick till mig all information om hela processen och med ens visste jag exakt hur det skulle gå till. Att jag ”får till mig” information är för mig att följa intuitionen eller hjärtats väg och ha kontakt med och lyssna på Universums viskningar.

Jag fick information om att boken skulle vara en dokumentär barnbok med mycket färg och fina tecknade bilder. Att den skulle lanseras på höstens Dal-Britamässa i Sandviken. Att jag skulle ta kontakt med högskolan i Gävle för att få tag i en serietecknare. Att jag skulle göra en pressrelease och bjuda in pressen till mässan. Det dök upp namn på personer som jag skulle kontakta för att få hjälp med olika saker.

Efter denna brainstorming plockade jag ut och skrev scener jag ville ha med i boken av den del av resan som vi upplevt.

Det här var i slutet av mars och jag hade sju månader på mig att bli klar med boken innan mässan skulle gå av stapeln …

Under resans gång mailade jag till högskolan och fick kontakt med en kille som precis skulle avsluta sin serietecknarutbildning. Han var intresserad av jobbet och vi beslöt att ses när jag kommit hem. Vi kom hem i maj och under juni skrev jag klart manuset. Jag träffade Mattias, serietecknaren, och han provtecknade några bilder. Det överträffade mina förväntningar och vi bestämde oss för att samarbeta kring boken.

Under sommaren jobbade vi med manus och bilder. Det är fantastiskt hur människor kommer in i ens liv vid exakt rätt tidpunkt för det man behöver. Så var det med Mattias. Vid denna tid jobbade jag som informatör på Gästrike Återvinnare och hade hand om anställda som knackade dörr för att informera om kompostering. Det var ett antal timanställda och bland dem fanns en tjej med ett fantastiskt öga för bild och berättande. Hon hjälpte mig oerhört mycket med bokens struktur och peppning under arbetets gång. Mina informatörskollegor var behjälpliga med korrekturläsning och kommentarer till manustexten. Jag hade också via jobbet bra kontakter med både reklambyråer och tryckerier, vilket förstås var en klar fördel.

Jag valde att ge ut boken på eget förlag eftersom jag inte ville att någon annan skulle tycka och korrigera något i den. Det var min dröm, min skapelse och den skulle se ut precis som den gör. Om jag ville ha förlag och ge ut en bok så var steget inte långt till att också starta företag. Så det gjorde jag också under hösten.

Jag hade en del kapital kvar från resan och annat sparande men det kostar också en hel del att producera en bok. Jag kunde betala Mattias och byrån utan problem. Men för att få boken i det format jag ville ha, fyrfärg och i tåligt papper, inbunden så blev jag tvungen att gå upp på en upplaga av 1000 ex. Kostnaden för detta översteg min tryckbudget med 10 000 kr. Jag blev ledsen och nedstämd för jag kände att jag visste exakt hur boken skulle se ut och nu var jag tvungen att göra en bok med mjuk pärm som inte alls skulle kännas som samma kvalitet. Men nu var det ju så att jag inte kunde betala vad tryckeriet ville ha så jag tackade nej till deras offert. Kände mig bedrövad och låg länge på kvällen och funderade och pratade med Henke. ”Om det bara kunde vara 10 000 billigare”, sa jag till honom innan jag vände mig om och somnade.

Nästa dag ringer de från tryckeriet och kvinnan säger: ”Malin, vi tror på dig och ditt projekt. Om vi sänker priset med 10 000, kan du ta det då?”. Döm om min förvåning när jag står där gapandes och kvider fram ett ja …

Då var boken beställd och jag hoppades nu bara på att den skulle hinna fram i tid till mässan. Dal-britamässan skulle vara fredag tom söndag en helg i oktober. På torsdag kväll var jag där och förberedde min monter. Klockan 22 kom boken löslastad på pall i bakluckan på en bil! Jag visste inte att man måste ange vid beställningen om man vill ha den paketerad i kartonger … så där stod jag med 1000 barnböcker en torsdagskväll i Sandviken. Jag fick hjälp att bära in alla böcker och stapla dem bakom montern. Sedan satte jag mig och bläddrade i en bok. En känsla av välbehag steg genom kroppen och ett leende hittade mina läppar. Min alldeles egna bok!

Fredagen var hektisk när båda dagstidningarna kom och gjorde intervjuer. Annonsbladet hade redan innan skrivit om boken och publicerade en text med stor bild på mig och boken.

Lördagen blev ännu mera hektisk när folk som läst tidningarnas intervjuer kom till mässan enbart för att köpa min bok, tja en del i alla fall. Jag sålde bra med böcker den helgen och energin var i topp.

Att göra resan var att uppfylla en dröm. Att skriva och ge ut en bok var en annan dröm. Att ge ut en bok var en fantastisk resa i sig. Hela skrivprocessen har en skimrande guldkant av stöd från Universum och medmänniskor. Det var bara meningen att den boken skulle ges ut. Ingen annan kan uppfylla mina drömmar. Det kommer an på mig att gå min väg och uppfylla mina egna drömmar.”

Jag bjuder också på en filmsnutt/boktrailer som Emmy har hjälpt mig att göra under året. Text och musik till den här låten skrev jag också för tio år sedan, men det är inte förrän i år som denna har fått liv, tack vare att Emmy hjälpt mig att skapa en film av den. Tack kära dotter

[embedyt] http://www.youtube.com/watch?v=4tEcLbKdfaQ[/embedyt]

By | 2017-08-25T23:59:06+00:00 oktober 27th, 2016|Dagens barn, Familj, Föräldraskap, Okategoriserade|0 Comments