Min AuraTransformation

Idag är det 7 år sedan jag gjorde min AuraTransformation™. Jag vill dela med mig av den upplevelsen med ett utdrag ur boken Min Väg som jag publicerade 2015.

Välkommen att vandra en stund med mig på Min Väg … 

Nya Tidens Barn

Jag hade tidigare hört talas om Indigobarn och på Karibienkryssningen med Terry Evans fick jag ju för första gången höra talas om AuraTransformation™. Då fattade jag inte alls grejen, men när jag läste en bok om Nya Tidens Barn, Kristallbarn och Indigobarn, av Anni Sennov började polletten ramla ner. Jag förstod att mina barn var energimässigt helt olik mig. Emmy är ett indigobarn, och hennes födsel triggade igång utveckling och reflektion hos mig. Indigobarnen är här för att bryta ner de gamla systemen och bana väg för det nya. De är experter på att trycka på rätt knappar hos sina föräldrar så att föräldrarna ska växa. Vi fick ge oss ut på resa och börja se över våra liv.

Efter några kaosartade år föddes Maya som är ett kristallbarn. Kristallbarnen kommer med balans efter Indigobarnens framfart. När Maya kom till oss startade min längtan efter lugn och harmoni. Jag ville flytta till lugnet. I Annis bok kunde jag nu läsa om detta och få förklaringar till det jag redan visste i mitt system. Jag fick också svar och bekräftelse på många andra saker jag redan börjat upptäcka och få insikter om ifrån min intuition och via mina resor. Alla små pusselbitar som Universum lagt ut för att förbereda mig. Allt började falla på plats. I boken läste jag om att barnen som föds nu har ett helt annat energisystem än vi vuxna har, och att jag som vuxen kunde ha svårt att hinna med mina barn och ha svårt att förstå dem. Att jag kunde hindra dem i deras utveckling. Och det ville jag ju inte alls! Jag kände direkt igen mig i texten som handlade om indigobarn och visste bara att tiden var inne för mig att göra en AuraTransformation™. Nu förstod jag också helt plötsligt syftet. Att barnen visar vägen in i det nya och jag vill hänga på. Inte stå kvar på perrongen och undra vad som hände.

I boken kunde jag läsa om att en AuraTransformation™ är lösningen om man som vuxen vill gå in i nya tiden energimässigt. Men min intention var att göra en behandling inte för mig egen skull utan för barnens skull. Trodde jag då. Nu i efterhand har jag ju förstått att det självklart var för min egen skull. Det var helt enkelt nästa steg på Min Väg.

AuraTransformation™

Mitt energisökande började kring år 2002. Jag började gå olika healingkurser för att få bort min sjukdom. Under åren har både Reikihealing, Vittidshealing och Reconnective healing passerat mitt system och mina händer, men utan några varaktiga resultat. Den stora energimässiga skillnaden märkte jag när jag gjorde min AuraTransformation™ och balans började infinna sig i mitt system. Föregående höst med nära till skilsmässa hade kostat energi. Jag jobbade mycket med känslor och hade stora obalanser i systemet. Kroppen svarade som vanligt an med mycket smärta. I december 2010 gav jag upp och bestämde mig för att ta hjälp av sjukvården, reumatologen och skolmediciner igen. Men jag sa samtidigt till min högre makt – Universum – att: ”Ok, jag går med på att ta hjälp nu men då vill jag ha jävligt tydliga tecken på när det är dags att sluta!”. Jag började med mediciner strax innan jul och fick direkt väldigt bra respons av kroppen, och stark symptomlindring. Om jag inte hade tagit hjälp av skolmediciner hade jag inte haft energi att ta mig med tåg till Stockholm, bo på hotell och genomföra AuraTransformationen.

Ur Dagboken 26 januari 2011, Stockholm, Dagen för min AuraTransformation™

Jag står utanför hotell Skeppsholmen och väntar på min tur. Fryser. Det är en annan klient inne som drar över tiden något. Jag möts av en Auraförmedlare™, en sprudlande kvinna med kluckande skratt, fylld av energi och glädje. Jag leds till ett vitt, modernt hotellrum. Glänsande toalett. Handfat i glas. Snygg inredning. Ser hennes Iphone med rosa skal och dator stå på skrivbordet och känner mig avundsjuk på att hon har och är allt det där jag själv skulle vilja ha och vara. Jag rasar ihop på sängen och pustar ut. Vi sitter fot mot fot och samtalar, kring livet och energimässiga frågor, en stor del av behandlingen. Energin känns stark och närvarande tydligt i kroppen. Det värker i benen. Jag lär mig att behandlingen gör att jag blir mer mig själv, får starkare intuition och handlingskraft. Jag börjar också förstå att jag gör detta för min egen skull, att barnen är vägvisare. Min gamla aura var trasig och jag läckte energi. Jag hade till och med byggt upp ett svart skydd runt kroppen. AuraTransformationen ger mig ett skydd runt den fysiska kroppen och gör att jag är i kontakt med min ande hela tiden.

Efter behandlingen ger jag kvinnan en Lilla Blå-bok. Hon tittar på mig, ler och säger: ”Har du skrivit en bok om en figur som heter Lilla Blå?” Ja, svarar jag och berättar den vanliga historien om hur boken kom till. Att den är en dokumentär barnbok som handlar om en resa vi gjorde när vår dotter var liten och vi reste runt under pappaledigheten. Hon tittar på mig igen och betonar: ”Ja, men heter hon Lilla Blå?, hela boken är dessutom blå. Jag blir lite nervös och fattar inte vad hon är ute efter först. Sedan slår det mig. Jag har ju skrivit om indigoenergin! Herregud! Det har jag inte förstått själv, jag följde bara en impuls! Boken är ju ett resultat av när jag födde ett indigobarn som kom in med indigoenergin i vår familj och tryckte på rätt knappar i oss för att vi skulle bryta vårt mönster och vakna upp för att börja reflektera över vilket liv vi ville leva. Det bästa sättet att bryta det på var att sälja huset, ge bort bilen, ha loppis och sedan resa bort. Indigoblå barnbok …

Efter behandlingen går jag de några hundra metrarna till vandrarhemmet Chapman, där jag bokat rum för natten. Det billigaste rummet som gick att få tag på. Ett sunkigt, mögligt rum, utan TV. Känns som en garderob. Liggandes på den sängen i min ensamhet slår det mig att det är så här jag värderar mig själv. Att krypa in i ett billigt, sunkigt rum blir för mig synonymt med att gömma mig precis som jag lever nu, istället för att välja ett lyxigt rum, alltså synonymt med att vilja synas och delta i samhället? Jag blir ledsen av den insikten. Att jag nedvärderar mig själv och känner avund mot De lyckade. Istället för att vara min egen lyckas smed och välja det bästa, leva i överflöd. Jag tar en dusch i det mögelstinkande badrummet. Kryper ner i sängen. Somnar.

Livet lossnade

Våren spirade på och livet fortsatte i något intensivare tempo. Både jag och Henke var kontaktpersoner åt olika vuxna och vi jobbade som avlastningsfamilj till barn. Vi kollade också vidare på möjligheten att bli familjehem på heltid. Det var ett alternativ som växt fram och mognat som en bra möjlighet att ge ett barn kärlek och kunna bidra till samhället och allt detta i form av att arbeta hemma, vilket är ett val jag gjort. Det känns helt fel för mig att arbeta heltid som anställd. Jag arbetade också deltid på bygdens bibliotek några timmar i veckan. Ett lagom åtagande som föranledde en hel del läsning.

Jag upplevde att livet lossnade efter AuraTransformationen. Som om jag förberetts hela livet för den här resan. Våren har varit otroligt tuff i känslor och kropp. Bitvis turbulent med mycket ilska som kom upp. Mycket smärta i kroppen och tufft känslomässigt. Livet, huset och kroppen genomgick en stor utrensning.

Jag läste Karen Kingstons bok Rensa i röran, och gick bärsärkagång i lådor, skåp och garderober. Jag slängde och strukturerade. Jag började också känna att platsen vi bodde på var fel. Jag kände mig instängd och att hela orten led av stagnerad energi. Tankarna började komma på en flytt.

Jag började nu också bli mer medveten om synkroniciteten i livet. Att jag till exempel läste en bok och fick tack vare det en tanke om att läsa en annan bok. Det visade sig ofta att jag redan köpt den boken och den liksom stod i bokhyllan och väntade. Jag började också mer och mer lita på dessa tecken och viskningar från mitt inre.

Den fjärde mars 2011 var jag hos mamma och hälsade på. Mobilen ringde. Jag svarade och hörde: ”Hej, det är från Apotekets centrallager. Vi kan tyvärr inte leverera någon medicin till dig, vi har fått produktionsfel på hela Simponi-leveransen. Du får kontakta din läkare”. Jag svarar ett mekaniskt ”okey”, och lägger på luren. Ser på siffrorna i displayen. De visar klockan 11.11. Jag hade ju bett om TYDLIGA tecken från Universum när det var dags att sluta med skolmediciner. Då tänker jag i mitt stilla sinne att detta måste vara det första tecknet på att det är dags att ta bort bromsmedicinen. Jag kontaktade aldrig min läkare. Jag slutade ta Simponi-sprutor.

Söndag kväll den tionde april låg jag och nattade min yngsta dotter och funderade över livet. Jag frågade mig själv, i mitt inre: ”Undrar när jag ska sluta med cellgifterna då?”. ”Den 23 maj”, fick jag till svar inuti mitt huvud. Det var spännande, tänkte jag och nattade klart. När dottern somnat begav jag mig till köket och slet ner almanackan från väggen. Jag ville se när den 23 maj var. Det visade sig att det var måndagen om exakt sex veckor. De cellgifter jag tog heter Methotrexate och när man börjar ta dem ska man börja på låg dos och sedan trappa upp. Min dosering låg på 15 mg, vilket motsvarade sex tabletter, och jag tar tabletterna en gång i veckan – på måndagar. Jag började le när jag insåg att detta var större är mig och mina tankar, min planering. Här hade Universum återigen svarat an på min utsända önskan om att få tydliga tecken på när det var dags att sluta. Detta måste vara tecknet för att sluta med nästa medicin! För när jag räknar ut att om jag då skulle trappa ner med en tablett i veckan från full dos, alltså sex tabletter så skulle jag landa på noll tabletter exakt den 23 maj! Det här var ju spännande …

Jag räknade efter i pillerburken och insåg att medicinen inte skulle räcka. Det kändes oerhört onödigt att köpa en ny burk för några enstaka piller men jag kände att jag har liksom en deal med Universum här så jag kunde inte svika min del av avtalet. Jag beställde en ny burk cellgifter från vårt apoteksombud, men den leveransen kom aldrig …

En dag när jag var på jobbet på bibblan gick jag förbi hyllan med medicinsk litteratur. Jag såg FASS lysa på hyllan och slog upp för att läsa om Methotrexate att: ”När du ska sluta med Methotrexate behöver du inte trappa ner, du kan sluta omedelbart”. Tydligare än så kan det inte bli i min värld. Universum hade talat. Jag slutade med cellgifter.

Efter AuraTransformationen var de yttre äventyren i form av resor ett minne blott. Nu började verkligen resan in mot mitt inre. Det fanns ingen annan väg att gå … 

 

Föreläsningar

7 år har gått och många fler erfarenheter har jag fått. Idag åker jag runt och föreläser om Nya Tidens Barn & AuraTransformation™.

Vill Du höra mig berätta mer om mina erfarenheter är Du varmt välkommen. Du kan kolla på min officiella Facebook-sida var jag befinner mig.

 

 

 

Böcker

Om du vill läsa mer om, eller provlyssna, mina böcker så klickar du här.

 

 

 

 

Mer information

Är du nyfiken på mer information om AuraTransformation™ och Nya Tidens Barn, klicka här.

 

 

 

Varmt tack för att Du läst 

Stor kram och lycka till på Din Väg …

By | 2018-01-26T21:32:49+00:00 januari 26th, 2018|AuraTransformation, Balans, Dagens barn, Föräldraskap, Hälsa, Nya Tidens Barn|0 Comments